Idag fick Lovisa äntligen bygga sin snögubbe med pappa.... dem byggde varsin =) så fina så =)

Isaac käkar gröt så det sprutar ur öronen o tycker det är super gott =)

Han testa sin nya hippgunga för nån dag sen... gick inte super bra han får nog växa till sig lite till =)

ja jag känner att jag måste bara få  svälla av mig lite.... igår kväll låg jag o fundera en del på det gångna året.... julafton 2009 firades här hemma, det var super mysigt men också kom det en stor sorg och glädje på samma gång, Görans syster berätta dem skulle ha en liten... och vi som då försökt i nästan två år för att få ett sysklon till lovisa, för mig blev de väldigt känslosamt. Men de jag inte visste då vara tt isaac redan satt sitt frö i min mage.... den 11 januari gör jag ett positivt grav test och den lyckan jag kände då inom mig den var TOTAL.... jag var så GLAD att jag skaka och jag visste inte om jag skulle sitta, stå skita eller pissa....

glädjen utbytes inte mot sorg men med långa o jobbiga dagar med illamående o kräkningar.... jag tänkte jaja det blir en tös till.... nä de äbntligen gav med sig så skulle vi ivög o åka skidor men ja iom mina fötter redan hade svullnat i vecka 14 så blev de inte mycket skidåkning för min del.... efter att ha avrit sjukskriven x antal veckor så skulle jag börja jobba igen Yes tänkte jag denna gången ska jag jobba mycket =9 jag hade ebn mer positiv inställning denna gången än är jag vä'nta Lovisa, man var liksom förbered påa llt trodde man ! Men ack så fel, redan i vecka 18 kom de jäkla foglossningarna o inte var dem nådiga i heller... såman fick gå ner o jobba 50% ett tag men i maj sa kroppen stopp o kryckor o rullstol fick ordnas o jag blev sjkuksrioven 100%

gud jag har aldrig känt mig med uttittad än när jag satt o den där stolen.... folk som hälsat på mig innan i byn hälsa helt plötsligt inte utan bara stirra.... Ja inget o bry sig på men det säger en hel del om oss som människor när det kommer till de där som är lite annorlunda! Sommaren var vidrig iaf .. jag bara längta till lillkillen skulle komma UT... jag svettades bara jag rörde lilltårna! den 10 september skulle han komma ut med planerat snitt men inget blir ju som man planerar så ut kom han med akut snitt den 4 september. LYCKA.... kände jag bara då vi fixa detta kände jag! men två dagar senare krossades den glädjen av krampanfall o helvetisk huvudvöärk som jag sen fick dras med i åtta veckor... SEN tänkte jag att nu jäklar ska vi bara njuta... jo men visst då blir lilleman dålig o allt rasar i ens värld men han blir ju bra igen och då tänkte man att NU JÄKLAR fixar allt sej.. jo men visst då går en annan in i väggen med huvudet först... PANG från en blå himmel är man psykiskt nerbruten o mår SKIT!! men hur kom detta sig jag skulle ju fixa detta själv denna gången men icke så nicke de var bara att inse att seratonin halten i hjärnan var slut o kunde inte lafga mitt psykiska illamående till välmående själv utan de behövdes hjälp så hjälp har man nu fått o nu har det gått 2 veckor... så snart borde man känna sig som normal människa igen.

Året som då gått 2010 har avrit upp o ner, upp o ner... o det slutade ju verkligen i botten också, för så dåligt jag mådde på nyårsafton... men man härda sig genom den kvällen och försökte se glad ut... hoppas att ingen skulle märka hur svart man egentligen kände sig, så känns det iaf som att 2011 kommer bli ljusare.. det känns redan som det är på väg att vända!!!

Jag hoppas även att jag kommer få mer tid med mina vänner för det känns som att 2010 bjöd alldeles för lite på den varan...men så blir de när man inte är kry eller så är barnen sjuka....

Mitt största mål under 2011 är att nå min målvikt.... få en sundare livstil o motionera regelbundet.... ja bli sundare rent ut sagt!!!  Sen ska jag även bli bättre på att uppskatta alla dem där små sakerna i varadgen, njuta till fullo av mina barn och min man,  inte ta saker för givet.... man vet aldrig vad morgondagen bjuder på!! JAg ska även försöka att inte ta åt mig för mycket av negativa enegier utan fokusera på de positiva... det som gör mig glad och lycklig!! det kommer inte bli lätt men jag MÅSTE försöka!!!

Jag måste våga säga nej och följa mina egna känslor o inte göra val efter andras känslor, det viktigaste är att JAG ska må bra och min familj... de andra får komma sen.

<3